Intressant för mig att läsa din blogg i detta ämne idag och min hjärna försöker hitta kopplingar till vad jag konstaterat den senaste veckan - svensk elithandboll må vara underhållande långa stunder, men jösses vilken skillnad det är mellan handbollen som spelas strax väster om Malmö och söder om Ystad! Okej, i vissa av dessa länder finns bara 2-3 überjävliga lag, men ändå.

Jag tänkte skriva ett litet inlägg i min blogg om detta - den avgrundsstora differensen, men är lite för lat för det eller så kanske tid saknas...

Det här är bara en tanke, den är inte så raffinerad och kanske helt felaktig: Det finns spelare i våra elitserielag som verkligen försöker, har extra höga mål. Det kan även vara återvändande proffs som upplevt det högre tempot och den högre fysiska styrkan. För dem är det helt enkelt mindre säkert att spela i elitserien. De svagare spelarna tar oftare till "andra" metoder att stoppa motståndarna än de mer legala - absolut tuffa och tuffare, men samtidigt med en viss stötupptagande färdighet. Och inte minst, snabbare fötter.

Jag minns, när jag var fotbollstränare för ett av Lunds mest framgångsrika pojklag. Jag hade ett fantastiskt gäng, det var de som var något ovanligt, inte jag. Det var extrema talanger inom idrotten, killar som Behrang Safari och Linus Thörnblad, som jag hånade för att ha valt en feg väg ut ur handbollen mot en fjantig idrott som höjdhopp. Oops! Liknande talanger på samma höga nivå fanns det gott om i mitt lag - men de valde som brukligt vid 16-årsålder ett annat liv. Ja, vafan, skola och brudar… Studentliv och en säkrare framtid - fine.

Nåväl, tillbaka till spåret. Vi mötte ibland Malmö FF i de olika serierna och det var alltid samma helvete - de kom med smågrabbar i sitt lag, ofta t o m två år yngre än den egentliga åldersklassen - vi hade visserligen gott om yngre spelare (bl a just Linus och Behrang) men de stod upp fysiskt och just den fysiska skillnaden gjorde det nästan omöjligt för mina grabbar att spela "ordentlig" fotboll. MFF-lagen var duktiga, men sänkte standarden på andra lag i serierna och ja, man kan ju lätt räkna ut vad det kan betyda i förlängningen.
I vanliga närkamper flög MFF-killarna omkring, bara studsade på våra stålmän och domarna blåste ständigt frispakar emot mina killar. Vi vann alltid matcherna ändå, dvs ända fram tills vi möttes i pojkallsvenskan - där ställde MFF upp med "rätt ålder" på killarna och vi fick stryk med 7-0 på den gamla konstgräsplanen bakom Malmö Stadion - det är väl där Malmös nya fotbollstempel ligger idag, ungefär.

Jag flummade till det här lite grann kanske, men min point är, att antingen har vi för litet material med extrema talanger att ösa ur, tjejerna och killarna har för låg ambitionsnivå av någon anledning eller så har vi inte tillräckligt krävande tränare. Eller så kan tränarna inte kräva mer av den låga ambitionsnivån - inte om den är generell i ett lag.

För att svensk handboll ska kunna hänga med på klubblagsnivå internationellt, krävs något rejält utöver det som presteras och planeras för - inte bara hålla igång en mysig verksamhet. Inget fel i det, just sayin'

Jag tror, att ett första steg som SEH kan ta mot högre standard, är att minska elitserien från fjorton till tio lag. (Damer från tolv till åtta) Alla lag möts fyra ggr per säsong. Under elitserien har man en allsvenska - uppdelad på två regioner. Annat håller inte ekonomiskt. Där kan man ha ett uppflyttningsslutspel mellan de fyra bästa lagen - segrande lag flyttas upp, tvåan möter elitseriens nia i direkt avgörande match. Om SM-finaler ska finnas kvar? Tja det vet jag inte - om ja, kan den här kvalmatchen mellan elitseriens nia och allsvenskans tvåa spelas samma dag och så klart på samma plats.

Ett andra steg mot bättre svensk klubbelithandboll är, att göra det mer attrakivt för unga talanger att stanna längre i svenska klubbar - ja men hur? Jo, i längden handlar det så klart om att våra inhemska lag måste bli bättre i internationell jämförelse. Moment 22? Kanske inte. Det gäller framför allt att få publik till matcherna - där finns inkomsterna för klubbarna som ger pengar till spelarlöner. Jag ser det som ganska självklart. Någonstans måste man börja och det är tyvärr att man måste ta risken och man måste ta hjälp av proffs - riktiga företagsproffs för att bygga upp ett näsmast varumärke. Inte bygga skrangliga luftslott med bara hjälp av lekmän som egentligen ingenting kan om hur man sköter och bygger upp ett framgångsrikt företag.

Vi måste ha spelare i elitserien som syns, presterar, levererar både på planen och till medierna. (Kan Danmark, kan vi, ett par mil över sundet. Det har för fanken inte med DK eller S att göra.)

Ett praktexempel är Kim Ekdahl du Rietz. Kim flyttar och Lugis herrlag förlorar genast 100 tusentals kronor, kanske en miljon, jag har inga siffror alls att hänga upp det kring, pga kraftigt sänkta publiksiffror. Hade Kim stannat i Lugi, hade han (kanske) med liknande lön som i Frankrike, varit ett plus i kassan för Lugi. Tror jag. Jag bara spekulerar så klart.

Ok, ok, det finns en massa andra argument i de här tankarna. Kims utveckling i strängare miljö osv. Jag vet, men jag hoppas att du ser att det finns särskilda steg man måste ta om man vill förändra och förbättra.

Så, vi ses i Arenan för lite junishandboll på onsdag - mellan Lugi och Alingsås. Och ursäkta att jag flöt ut i ämnet, jag bara blev så förstummad när jag såg hur otroligt mycket bättre handboll det spelas i de kontinentala klubblagen. Skillnaden är sååååååå stor!

Till sist Malin, Inte klokt. Jag skulle skriva en kort kommentar på din blogg. Haha! Så blev det ett helt eget blogginlägg! Ursäkta bruset.

Kan tänka mig att många utav skador har att göra med införandet av pool spelet då man fick 8 matcher till som tryckets in under samma spel period som tidigare. Det kombinerat med ett uselt spelschema. Ifall man skulle börja säsongen 1 månad tidigare så tror jag man kunde slippa flera skadorna.

Jag är Malin. I avsaknad av handbollsklister och svett finner jag njutning i de detaljer du missar när du själv är i hetluften. Där spelförståelse och nyfikenhet möts. Från en pivots vinkel, helt enkelt.