Axnér blev till Axén

Axnér har blivit Axén, Roganovic till Aganovic och Hagman har förvandlats till Haglund...

Tyvärr finns det inte tid för något handbollsbloggande nu, så den här sidan gör som Wislander och grabbarna: Tar tidig semester. Så får vi se vad som händer.

Let it begin!

Övade slutspel i Lisebergshallen i går. Blev som vanligt påmind om ett par gamla slutspelssanningar.
* Tabellplacering och inbördes statistik är inte mycket värt när vi går in i slutspel.
* Underskatta aldrig slutspelsrutin. (när du väljer motståndare som haft en dålig säsong)
* En skada på nyckelspelare kan vända vilken matchserie som helst.
* Hamnar vi i en femte avgörande kvart är inte alltid hemmaplan en fördel.
* Fan, vad kul det är med slutspel och bäst av fem-möten.

Den där sista sanningen konstruerade jag själv – de andra känner ni till.

Vi börjar väl med de matchserier som inleds i kväll...

Guif–Malmö.
Guif:
Plus: Tryggheten i ett lag som byggt på kontinuitet, det har gett ett självförtroende som gör att ingen spelare tappar en procent tro på det laget kan och ska göra. Alltså, springa (om någon missat det).
Minus: Förlusten av playmaker-Haukur, så klart. Och bristen på tid att anpassa sig till de nya/omfördelade rollerna.
Nyckelspelare: Mathias Zackrisson och Helge Freiman får en annan (för Zacke) och större (för Freiman) roll i och med Haukurs skada.
Möjlig matchvinnare: Tobias Aren. Det är nu han ska visa Nollan och andra tvivlare att han är redo för Bundesliga.

Malmö:
Plus: En stark vår, där strategi och metodik fallit på plats. Försvarsspelet – trots att Sebastian Geissler saknas – där Mirsad Pecikoza är tillbaka.
Minus: Har hela året haft svårt att omvandla bra försvarsspel till bra omställningsspel. Ett måste, för de kommer att vara för tunna i uppställt anfallsspel. Och så klart, att härföraren S Geissler saknas.
Nyckelspelare: Mirsad Pecikoza får dra ett tungt lass, den som ska alstra energi.
Möjlig matchvinnare: Rasmus Skram. Vet var målet är och har en skalle som älskar att kliva fram och avgöra (tror jag).

Utfall: Inte en chans att Guif viker ner sig över fem matcher. Frågan är hur många matcher Malmö orkar, som går runt på lite folk.
Tips: 3–0.

Ystads IF–Lugi.
YIF:
Plus: Har trummat på hela säsongen med färre dippar än de flesta. En otrolig trygghet i grundspelet, där försvaret som alltid är nyckeln.
Minus: Ojämnheten i målvaktsspelet. Är beroende av att försvaret sitter på plats – för från niometer är Leo Larsson överlägsen i mål och då kan det bli riktigt roligt.
Nyckelspelare: Jim Gottfridsson har klivit i ledarkostymen när Seifert saknas, och efter Sävehofmatchen har hela laget köpt den nya rollfördelningen.
Möjlig matchvinnare: Samme Gottfridsson. Själv, eller i samspelet med Martin Bager. (Bubblare: Philip Nilsson)

Lugi:
Plus: Den positiva trenden i avslutningen av elitserien, som gett självförtroende till ett stukat lag (även om motståndet var av kategori svagare). När försvarsspelet är bra, så är det riktigt bra.
Minus: Saknar ledargestalter i anfallsspelet. Så fort det blir svårt/tufft/jämnt sätter för många på sig skygglapparna och gömmer sig.
Nyckelspelare: Anders Hallberg måste kliva fram i varje match. Annars blir det för förutsägbart och enkelt för YIF att plocka bort Albin Tingsvall.
Möjlig matchvinnare: Niklas Gudmundsson och Kristian Meijer – när Lugi sätter försvarsspelet och får flow i kontringarna, då är de svårstoppade.

Utfall: Jag har väntat på YIF:s svacka hela säsongen, utan att den kommit, och det finns inget som talar för att den ska komma nu. I Ystad ser jag spelare som vill ta plats och "göra det" på planen, i Lugi lyser den egenskapen starkast på bänken.
Tips: 3–0 (Lite väl, kanske, men kan Engblom bara få sina spelare att stänga en match i taget, ser jag inget som talar för något annat).

Alingsås–Kristianstad.
AHK:
Plus: Försvarsspelet. Försvarsspelet. Försvarsspelet.
Minus: Uppställda anfallsspelet, där AHK för ofta har långa perioder med mållösa minuter i matcherna.
Nyckelspelare: Max Darj – alla i Nolhagahallen minns med förskräckelse hur försvaret såg ut mot YIF, i Darjs frånvaro (även om det inte var enda orsaken). Framåt kommer Jesper Konradsson sitta på nyckeln till bombarna Bliznac och Dahlin.
Möjlig matchvinnare: Kristian Bliznac. Wedberg har stått fast vid att han inte orkar i 60 minuter, men en Bliznac med flow i ett slutspel, han placerar man inte på bänken.

Kristianstad:
Plus: Har en högstanivå som är bäst i elitserien. Saknar slutspelsrutin i Kristianstad, men oj, vilken rutin de här gubbarna sitter på var och en.
Minus: De når sällan en bra prestation i hela 60 minuter, där måste dalarna minska. Svagt kantspel, väldigt stor del av avsluten är från nio meter, vilket gör det lättare för motståndaren att prioritera.
Nyckelspelare: Lars Möller Madsen. Hans satsningar och skytte kommer vara grunden för att få svaj på AHK-försvaret.
Möjlig matchvinnare: Jesper Larsson. En av elitseriens största gentlemän, skrev Flinck när Larsson meddelade sitt avsked. Men på planen är han allt annat än en gentleman – där är han en vinnarskalle som inte räds några medel.

Utfall: Två lag med stor förutsägbarhet, det kommer inte vara några överraskningar utan det handlar om vem som lyckas göra sin grej bäst. Oj, vad det kommer att smälla. Detaljer, som spel 6–5, kommer avgöra.
Tips: 3–2.

Skuru–Spårvägen.
Skuru:
Plus: Erik Larholm har verkligen lyckats få ihop ett lag under debutsäsongen i Skuru. Han har en bra mix av rutin och talang att bygga på och har väckt den gamla vinnarkulturen ute i Nacka.
Minus: Både nyckelspelare och tränare saknar slutspelsrutin – håller de för favorittrycket?
Nyckelspelare: Interna skytte- och assistkungen Johanna Westberg har blivit ett år äldre och måste vara redo att bära sitt Skuru nu om det ska bli semifinal.
Möjlig matchvinnare: Ingen kan väl ha glömt hur Therese Brorsson spökade med Sävehofspelarna i förra årets SM-final. Matchvinnare med stort M på den målvakten.

Spårvägen:
Plus: Spårets styrka har i många år varit ett råstarkt försvarsspel. När de fick anfallsspelet att sitta i höstas lossnade plötsligt allt, och de bilderna måste Ryde/Eriksson plocka fram ur spelarna nu.
Minus: Efter den goa perioden i höstas var det som att för många glömde bort att jobbet måste göras varje dag – bekvämhet får inte smyga sig in nu.
Nyckelspelare: Ulrika Olsson har missat hela vårsäsongen – och hur det har påverkat Spårvägen visar resultaten tydligt. Måste upp i nivå direkt och leverera, om Skuru ska besegras.
Möjlig matchvinnare: Målvakten, även här. Filippa Idéhn måste vara så där äckligt vidrig som bara hon (och Grubbström?) kan vara. En sådan spelare som man älskar att ha i sitt eget lag, men hatar som motståndare.

Utfall: Stockholmarna kommer att få njuta av maximalt antal kvartsfinaler, där både semifinalplats och derbyprestige ligger i potten. Jag tror Spårvägens taktiska hjärnor kommer göra att de är bäst på att förändra och utveckla från match till match, vilket blir avgörande i den här kampen.
Tips: 2–3.

Team Eslöv–Heid.
Eslöv:
Plus: Det starka försvarsspelet, som vet exakt hur de plockar ner Heids niometersspel. Speeden och den ungdomliga entusiasmen framåt.
Minus: Frånvaron av Johanna Wiberg. En spelare som inte går att ersätta – det gäller att lösa det på andra sätt.
Nyckelspelare: Elin Enhörning blir ett nav i försvarsspelet, framåt styrs det mesta av Jennie Johansson.
Möjlig matchvinnare: Förmodligen även den största nyckelspelaren: Maria Olsson. Hon kan rabbla Heids avslutsregister om man så väcker henne mitt i natten.

Heid:
Plus: Försvar, målvakt och niometerspelet har varit Heids trygghet i många år, så även detta. Har väldigt många individuellt skickliga spelare.
Minus: Förutsägbarheten, i allt från spel till avslut. Heid har landslagets förstaval på högerkanten, men utnyttjar Wiel-Fredén alldeles för lite, och övriga sexmetare når inte alls samma kvalitet som niometersspelarna.
Nyckelspelare: Elin Karlsson. Heid har vikt ner sig i jämna, viktiga matcher förut – minns kvarten mot Skövde i fjol. Playmakern och skytten Karlsson måste gå i bräschen för att ta Heid över den där förbannade kvartsfinaltröskeln.
Möjlig matchvinnare: Adda Walther. Den som får och tar ansvaret när det ska avgöras. Då är hon svårstoppad med sin tyngd.

Utfall: Med Johanna Wiberg skadad har Heid mycket större potential än sin motståndare, men Eslöv har en slutspelskultur som kan betyda mycket för orutinerade spelare – och de har läst sönder Heid tidigare. Heids största motståndare är de själva – att ta sig förbi den där kvarten har blivit väldigt (för?) stort ute i Järnbrott  – och jag är inte säker på att Magnus Lindqvist är rätt ledare att bryta den barriären.
Tips: 2–3.

***
Solklart. Eller vad säger ni?

Vårkänslor

Det bloggas, twittras och facebookas om våren i de här dagarna. För mig väcker våren bara en sak: slutspelskänslan. Okej, det var ett tag sedan jag hade samma klipp i steget som Jenny Wikensten hade när jag mötte henne i spåret häromdagen (där jag i stället kom gåendes med lånade hundar för en femkilometers-promme med paus för termoskaffe i solen halvvägs...)
Men det finns väl inget goare än när man får stänga ute hela världen och bara grotta in sig i lagets uppgift, skita i plugg eller jobb för att se några fler klipp på fienden, för att lägga några extra minuter på att nöta in fler lösningar i special teams (som det heter på hockeyspråk), eller för att toppa formen med snabbhet och explosivitet på gymmet – allt för att vara förberedd in i minsta detalj när det smäller.

Oftast resulterar slutspelsadrenalinet i att jag kör ett lite för hårt träningspass, vilket ett par timmar senare ger två knän som svullnat likt blåsfiskar, varpå smärtan påminner om att det finns en anledning till att jag är pensionerad.
Så jag tänkte att jag i år skulle testa att trycka ut slutspelskänslorna här i stället. Vi får väl se hur det går med den saken, för samtidigt går jag i en slags förälskelse i mitt nya jobb på GP – som kommer att begränsa handbollstimmarna rätt rejält...

***
Men vi får väl börja med gårdagens EM-kval. En ganska väntad match, på många sätt, tycker jag.
Vi ska inte överdriva den grop landslaget grävde ner sig i under VM, men vi ska heller inte förringa den. Det går inte att bara trycka på en knapp vid nästa samling så är allt bra igen.
Den utvärdering som gjordes gav, som jag förstått det, en rätt lång lista med saker som inte fungerade. Jag är övertygad om att förbundskaptenerna vet vilket arbete det krävs i vår för att lyfta det här laget igen – och jag hoppas att spelarna också förstår vad det krävs av varje individ för att åka till London med sportsliga ambitioner.

Blev lite förvånad när Claes Hellgren, i början av matchen i går, pratade om hur flera spelare hittat tillbaka till storformen i sina klubblag efter VM, för min uppfattning har varit den motsatta. Att de flesta spelarna fått slita jävligt hårt för att komma upp i nivå och att ingen riktigt gjort det.
Visst, Ulrika Ågren spottade in en hel del mål där i början av året, men i flera matcher hade hon väldigt många avslut och rätt dålig effektivitet. Gabriella Kain var väl tillbaka i form först just före hon skadade sig, Sävehofs landslagsspelare har både Magnus Johansson och Per Jilsén varit tydliga med att de fått gräva upp ur källaren och i Midtjylland har Linnea Torstenson knappt fått spela anfallshandboll.

Det har varit tydligt att många spelare har längtat till blågult igen. Den här samlingen får kanske bli en slags katalysator efter VM-besvikelsen och ett avstamp inför sommaren. Österrike och EM-platsen ska de klara av ändå.
Så vi väntar tills efter Norrköpingsmatchen innan vi säger något mer om spelet.

***
Kvartsfinalerna då. Ja, jag satt och tippade allsvenskorna (fotboll) häromdagen och roade mig då med att kika tillbaka på höstens spådomar om handbollen. Så här någonstans har ni väl min trovärdighet när jag ska tippa slutspelet... (utfallet till vänster och mitt gissande till höger)

1. Guif1. Sävehof
2. Ystads IF2. Skövde
3. Sävehof3. Guif
4. Alingsås4. Ystads IF
5. Skövde5. RIK
6. Kristianstad6. Alingsås
7. Malmö7. Drott
8. Lugi8. Lugi
9. Drott9. Malmö
10. RIK10. Kristianstad
11. Aranäs11. H43
12. H4312. Aranäs
13. Hammarby13. Caperiotumba
14. Caperiotumba14. Hammarby

1. Sävehof1. Sävehof
2. Lugi2. Lugi
3. Skuru3. Heid
4. Team Eslöv4. Skuru
5. Heid5. Skövde
6. Skövde6. Spårvägen
7. Spårvägen7. Team Eslöv
8. VästeråsIrsta8. VästeråsIrsta
9. H43/Lundagård9. H65 Höör
10. Kroppskultur10. H43/Lundagård
11. H65 Höör11. Kroppskultur
12. Örebro SK12. Örebro SK

Finns så klart mängder med slutsatser att dra utifrån det här och inför det som komma skall. Men det väntar vi med. Nu säger vi så här i stället:

Guif-Malmö, 3–0.
YIF-Lugi, 3–0.
Sävehof-Skövde, 3–1.
Alingsås–Kristianstad, xxkqogökxsdjo (får symbolisera det krig den här kvarten kommer att bli, på planen, på bänken, på läktaren) Men okej då, för att inte fega ur: 2–3. 3–2. Äh, va fan, jag kan inte bestämma mig. Måste se slutomgången i elitserien i repris först, återkommer.

Annars har jag bara en önskan, och det är att man på hockeyvis (är kanske inte så nu längre?) låter ett eller två domarpar "följa" sin kvartsfinalserie. Nivån skiljer för mycket mellan paren för att vi ska hålla på och dribbla nu och spelare ska tvingas känna efter var dagens gräns går.

***
Och. Grattis Skånela! Grattis Kärra!
***
Men framför allt. En hyllning till min gamle tränare Poffen Sandin som lyckats ta både Härnösands damer (HHK) och herrar (Brännan) till kval (allsvenskan och division 1). Heja!

Ont, det gör ont

Tanken väcktes av en kollega under en sen Max-middag efter en av våra Skånesändningar för några veckor sedan. Sedan var det ett twittersvar från Charlie Sjöstrand, i samband med att jag skrev att Andreas Cederholm fått en spricka i foten, som etsade fast tanken och efter att ha levt med den under tio dagar - samtidigt som nyckelspelare som Sebastian Geissler och namnen Seifert signat på för rehabgänget - så måste jag ställa frågan till er.
Hur fasen kommer det sig att det är så mycket skador i årets elitserie?
Eller är det bara som jag inbillar mig, att det ökat?

Det handlar liksom inte om en stukad fot här och ett vrickat finger där. Här talar vi om herr hälsena, fröken korsband och lillebrorsan stressfraktur som dansat på borden med guldhattar från tidig morgon till sen kväll utan att bekymra sig om när föräldrarna kommer hem.

Min känsla är absolut att skadorna ökat den senaste tiden. Jag vet inte om det går att få fram någon statistik på hur det såg ut före poolspelet infördes (och jag har ingen tid att försöka göra det), men det känns ju inte som ett långskott att anta att fler matcher innebär ökad belastning innebär mindre tid för rehab-/uppbyggnadsträning innebär högre skaderisk. Dessutom är elitserien en liga med väldigt unga spelare, som inte har så många träningstimmar bakom sig.
Att Andreas Cederholm drar på sig en spricka i foten bara genom att landa efter ett hoppskott (eller om det var ett -pass) kan inte bara vara en tillfällighet.

Jag menar naturligtvis inte att elitserien ska minska antalet matcher igen, absolut inte. Men jag tror inte att det går att blunda för problemet. De flesta går runt på tajta trupper och matchar ett fåtal spelare otroligt hårt - och med den rådande alarmerande ekonomiska situationen i elitserieklubbarna, så kan vi nog snarare räkna med ännu smalare trupper så småningom än tvärtom (vilket förstås skulle behövas).

I längden så är det här en fara för handbollen. I sina bästa dagar så är elitserien en väldigt underhållande liga och fler och fler lyckas hitta profiler i sina lag som kan "sälja vår produkt", som det så fult heter. Men vad innebär det för kvaliteten och elitseriens stjärnglans när Robin Andersson, Sebastian Seifert, Sebastian Geissler, Linus Lake, Kristian Bliznac, Lars Möller Madsen, Albin Tingsvall, Richard Hanisch och Fredrik Larsson sitter på läktaren stora delar av säsongen? (Ja, jag vet att några av de uppräknade är skadebenägna spelare som kanske inte faller under de här teorierna och vissa skador kan absolut härledas till fysiskt våld (även om jag tror att inte heller det enbart faller under tillfällighetsvinjetten), men I'm trying to make a point here)

Till sist. Jag bortser inte från att elitserien på damsidan också kryllar av allvarliga skador men jag kan inte direkt härleda dem till för hårt matchande. Fast gud vet att jag längtar till den dagen då jag kan göra just det.

Sävehofs landslagsvärvning

Filippa Idéhn är klar för Sävehof, säger mina källor. Utifrån att SVT började fantisera om Linnea Torstenson i Partille, kanske det inte är en så stor bomb - men nog är det en bomb alltid.
En psykmålvakt mot en annan, helt enkelt.
Naturligt, så klart, att Cissi Grubbström ersätts. Jag hoppas bara att klubben skött det snyggt och varit tydliga med Johanna Bundsen om hur de tänker. Kanske vill de inte ha någon uttalad förstamålis nästa år, kanske ser de Bundsen som etta, kanske Idéhn.
Klart är att båda vill och behöver spela mycket för att utvecklas, med tanke på var de är i sina karriärer. Jag tror förstås inte Idéhn går till Sävehof för att sitta på bänken men det kanske blir ett race om platsen. För om Bundsen går in i även nästa säsong som tvåa, så kanske hon borde fundera på att röra på sig.
Två målvakter med stor potential, hur som helst - och bra jobbat Sävehof.

***
36 tekniska fel mellan H43 och Ystad och jag trodde jag hade sett en i stora delar dålig handbollsmatch.
Då bjuder Sävehof på trasigt tak och Lugi 28 tekniska fel på egen hand. Usch.

För att inte prata om Örebros "räddande värvning" från Makedonien, Ivana Petkovska, som hade ett mål på 18 avslut mot Sävehof.
Herregud. Det borde ge straffträning för värvningsansvariga. Under all kritik. Måste ju finnas en junior som spelar gratis och gör det bättre.

***
Spelar Leo Larsson (förlåt för att jag kallade dig Linus en gång i dagens sändning, Björn lurade mig när han sa Linus precis när jag skulle börja prata. L som L liksom...) på den nivån han höll i går, blir Ystad farligare än jag trott i slutspelet.

Gillade de perioder av matchen då Ystadspelarna var riktigt skärpta - de stod tajt och taktiskt bakåt och sprang som bara den.

Philip Nilsson är på väg mot fjolårsformen. Kändes rätt att ha honom som matchens profil. Valet av Espen Christensen kanske inte var lika fingertopps...

Julius Martinsson!

***
Att Kristianstad faller igenom i publikrekordmatchen hemma mot Aranäs visar bara att de inte kommit så långt som lag som jag faktiskt trott att de gjort nu.
Att Malmö plötsligt leker på en femteplats visar vad en winning streak kan göra i en serie där alla slår alla lite hipp som happ. Snacka om att träffa rätt vid rätt tidpunkt.

En längtan efter slutspel

Att Sävehof är vidare till åttondelsfinal i Champions League är så häftigt. Häftigt är egentligen ett för töntigt ord för att beskriva prestationen men det är ändå det ordet som kommer till mig. Så det får duga. Häftigt.

Stämmer ryktesspridningen, att Sävehof sparkar Mikael Franzén efter säsongen (med ett år kvar på kontraktet), så vet jag inte vad det är. Konstigt, måste det vara, eftersom han lyckats ta sitt lag vidare från Champions League som första svenska lag på många år. Men bara för att det är konstigt behöver det inte vara fel. Som jag hör är spelare missnöjda med handbollskunskapen, eller de taktiska kunskaperna kanske man ska säga. Sävehof är ett lag med många spelare som själva tänker väldigt mycket handboll - jag kan tänka mig att deras krav på tränaren är höga (med all rätt), framför allt med en sådan som Rustan Lundbäck som föregångare.
Jag passade på att fråga Franzén om ryktet före sändningen av deras möte med Skövde för ett par veckor sedan. Kanske lite elakt att kasta ut den frågan mitt i alla "och annars då"-frågor inför match, men ville se hur han reagerade när han inte var förberedd på frågan (Förlåt Frasse, jag är snäll egentligen...). Och av reaktionen att döma (kroppsspråket) så ligger det något i ryktet... Men vi får vänta och se.
Stämmer ryktet och Franzén kan hålla sig kall och fortsätta prestera i både Champions League och elitserien (för det är klart att Sävehof kommer vara livsfarliga i ett slutspel i år igen), så är det mer än häftigt.

***
Det var många som sände en tacksamhetens tanke till Hammarby och Ystad IF i går.

***
För många lag är slutspelet på sätt och vis redan igång, eftersom varje poäng är så viktig nu. Men många har fortfarande en bra bit kvar till slutspelsformen.

***
En försiktig undran. Hur ser egentligen reglerna ut angående den avbrutna matchen mellan RIK och H43, då Richard Hanisch bröt benet? Jag lägger ingen värdering i det överhuvudtaget, jag förstår helt och fullt beslutet, men får lagen verkligen bestämma det själva?
Med den jämna tabell vi har är det långt ifrån en omöjlighet att det blir en målskillnadsaffär om antingen/både slutspelsplatser och kvalspel. Hamnar RIK i en sådan situation skulle jag, om jag tillhörde den klubb de står emot, inte vara särskilt nöjd med att de fick med sig tolv plusmål från den avbrutna matchen. Det är snarare regel än undantag att så stora ledningar krymper sista tio minuterna, då båda lagen spelar av matchen (ta Skövde-Sävehof-matchen samma kväll som exempel).
Som sagt, jag säger inte att det var fel. Jag är mest bara förvånad för att ingen har lyft frågan i efterhand.

***
Lugi verkar ha tagit tillvara på mästerskapsuppehållet på bästa sätt (damer, alltså, herrarnas prestation mot H43 såg jag i dag, och jag kommer att drömma mardrömmar om den i natt, är jag rädd). Jag hoppas bara att några lag kan ge dem och Sävehof en match i slutspelet, så vi får spännande dueller även där.

***
För på herrsidan är det nog ingen tvekan om att slutspelet kommer att bli grymt. Det känns som att alla lag kommer att explodera efter två år av den trista slutspelsserien (eller är det bara för att jag längtar dit som jag hoppas på det?).
Därför önskar jag mig redan nu lite hätskare stämning inför slutomgångarna av elitserien. Lite mer fulspel, lite mer hets, lite mer kamp, lite mer psykningar. Ge mig fler lower-body injuries och mer hån (och inte då bara ett samlat hån från hela elitserien mot Tumbas Filip Krook, det känns som att det har gått för långt nu och är bara elakt, snudd på mobbning.) En önskan bara. Okej?

"Den vinner väl Skövde"

Det spelar ingen roll om Viborg var si eller så i går. Sävehofs insats var imponerande. Redan i mitten av första halvlek såg det ut som att danskorna skulle rycka, men Sävehof gnetade sig kvar.
Riktigt roligt att se att spelarna följde matchplanen så bra. Jag pratade med Bagarn och Jilsén om den här matchen redan för en vecka sedan, inför mötet med Skövde, och de var tydliga med att Viborg gör som mest mål inom 30 sekunder efter att de erövrat boll. Så uppgiften var klar – se till att de får ha bollen längre.
Och Sävehof höll nere antalet tekniska fel, de avslutade oftast i lägen där alla visste vad som hände och var redo att springa hem, och alla sprang hem.
Sedan räckte det inte – och det var synd. Sävehof hade förtjänat en poäng i går, även om Viborg var det bättre laget.
Och då ska man veta att Sävehof spelade inte på topp. Ida Odén hade till exempel ingen bra dag och vi vet alla vad hon betyder för sitt lag. Men det är kanske för mycket att hoppas att de ska kunna utmana i Viborg på lördag...

Cecilia Grubbström är alltså klar för Viborg, avslöjar GP i dagens tidning. Helt rätt att gå nu, känns som att hon mer än kan elitserien redan och behöver nya utmaningar.
Viborg är förstås en häftig klubb att gå till men, utan att nedvärdera Grubbström så säger väl tyvärr värvningen lite om att det som en gång var världens bästa klubb, har tvingats prioritera om lite efter de ekonomiska problemen. De har gått från en målsättning att vinna Champions League, till en målsättning att vara med i CL. Och då är det bara att se vilka danska klubbar de räknar att slåss med, med tanke på att ligan ändå har tre (visst är det tre?) platser i den finaste av turneringar.

***
"Den vinner väl Skövde". Sagt om mötet med Sävehof i kväll, av Sävehofs klubbdirektör Stefan Albrechtson i går. Han menade att det brukar ju vara så nu för tiden, att efter en storseger så blir det tapp i nästa match.
Och med tanke på Partillelagets schema i veckan, med RIK på onsdag och sedan den viktiga CL-matchen mot Zagreb på söndag, så kanske det är läge för de blåvita. Precis som det var läge för stans damlag förra veckan.

***
Stämmer det så som Zacke och Petersen säger efter EM i sina respektive lokaltidningar, att ingen av dem hade ett enda snack med förbundskaptenerna under mästerskapet – då är det riktigt, riktigt dåligt.
Man spelar handboll för att man är en lagmänniska. Jag tror faktiskt att just handboll kräver extremt mycket av den egenskapen, för du är så beroende av samarbeten för att kunna prestera. Därför är jag övertygad om att Zacke inte hade haft ett dugg problem med att sitta på sidan i sitt första mästerskap. Det var till och med naturligt, utifrån hur situationen blev med magsjuka för Sjöstrand och därmed en till målvakt in i truppen.
Men det handlar om delaktighet. När Fredrik Petersen bänkas – efter att inför mästerskapet varit tydlig försteman på vänsterkanten – så blir det en jätteviktig uppgift att se till att han fortfarande känner sig delaktig. Det handlar om att känna sig betydelsefull.
Lite enkel kommunikation tar bort så många funderingar – fråga spelarna i damlandslaget... (eller kanske framför allt de som petades inför VM)
När Pia Sundhage tränade Örebro i damallsvenskan läste jag en intervju med henne där hon berättade att hon lade mer tid på att prata med sina bänkspelare än med sina stjärnor.
Häromdagen läste jag en intervju med Skellefteås (hockey) succécoach Anders Forsberg, som berättade att inom 24 timmar efter match så ska alla spelare ha fått personlig feedback av honom.
Snälla förbundskaptener – på både herr- och damsidan – ta efter det beteendet. Inget löjleri om att det här är elitidrott, alla vet att bäst spelar och that's it.
Se bara på vilka länder som vann de två senaste mästerskapen, Norge och Danmark, och fundera lite på hur varje spelare bidrog med något i varje match.

Svensk handboll goes Balder

Nä, det blev inte så mycket fler EM-tankar här. Skönt var väl det. Till skillnad från lagkapten Tobias Karlsson och hans garde, hade ju jag förmånen att kunna gömma mig och försvinna andra veckan av mästerskapet. Kan tänka mig att det var en och annan spelare som kände en jäkla lättnad när de till slut fick sätta sig på flyget hem.
Flyktbeteende kanske låter som allt annat än vad man önskar av ett landslag, men jag tror att det är svårt att lyfta sig från den källaren Sverige hamnade i. Hem, utvärdera, gör om, gör lite mer rätt nästa gång. Okej?

***
Det är inte bara de svenska landslagen som åkt berg- och dalbana sista tiden. Svensk handboll i stort verkar ha klivit på Balder, de med. (Låt oss bara hoppas att det inte är Atmosfear de är ute och åker.)
I kväll sätter sig alltså SEH (gamla HEH) ner för att bestämma vad man tycker om det remissförslag som föreslår lättnader i de ekonomiska kraven för att få elitlicens – ett förslag som SEH förstås varit med och utformat tillsammans med Liganämnden, så visst kommer det bli grönt ljus för det.
Förslaget innebär framför allt en förändring av kravet på att klubbar med negativt eget kapital, ska återhämta sig med minst en tredjedel av minussumman varje år – för att efter tre år visa ett positivt kapital igen. Den totala tiden – tre år – står alltså fast i det här förslaget (till skillnad från vad som skrivits i media), enligt ordförande Olle Hagström, men kravet på en tredjedel per år förändras.
Det är alltså nio av fjorton elitserieklubbar (herr, eftersom damerna inte har en elitlicens blir de ekonomiska problemen inte lika genomlysta där, därmed inte sagt att det ser bättre ut – kanske snarare tvärtom) som har ett negativt eget kapital i dagsläget. Fem klubbar – Hammarby, RIK, H43, Drott, Skövde – skulle direkt riskera att förlora sin elitlicens i vår och petas ur elitserien, om inte de här lättnaderna genomförs. (kanske fler, men fem som jag känner till) H43 och Skövde möts direkt i kväll när elitserien startar om, och det är ingen tvekan om hur viktig en seger är. En negativ sportslig spiral får direkt effekt på publiksiffror och sponsorintresse, vilket klubbarna inte har råd med. De har gjort sig beroende av sportsliga framgångar – och det kan visa sig bli ödesdigert i en så jämn och oförutsebar serie som elitserien.
Detta ett år efter att klubbarna gemensamt bestämt att svenska elitserien ska vara en proffsliga – OCH – att man ska vara den tredje bästa ligan i Europa om fyra år.
Levde man på rosa moln efter två framgångsrika mästerskap för landslagen i fjol, eller hur kunde man klubba ett sånt beslut? Visioner är väl bra, men när de är så orealistiska att klubbarna själva inte tror på dem, vilken nytta har de då?
På kort sikt är givetvis det enda rätta att införa dessa lättnader – svensk handboll vinner ingenting på att skicka ut fem rutinerade elitserieklubbar och plocka in fem nya, som ligger ännu längre bak både sportsligt, ekonomiskt och organisatoriskt. Men vilka signaler skickar SEH på längre sikt? Och vilka signaler skickar de till de klubbar som faktiskt sköter sig?

Vad säger ni, smart people out there, hur ska de svenska klubbarna vända på det här läget? Vi tycker att vi har en bra produkt i handbollen, men hur ska klubbarna kunna börja tjäna pengar på den?

En sak är säker och det är att Peter Gentzel har en del jobb framför sig. Och då har vi inte ens börjat prata om det sportsliga på nationell nivå och det jobb Stefan Lövgren har framför sig för att lyfta svensk handboll...


Jag är Malin. I avsaknad av handbollsklister och svett finner jag njutning i de detaljer du missar när du själv är i hetluften. Där spelförståelse och nyfikenhet möts. Från en pivots vinkel, helt enkelt.


RSS 2.0